Ingenting i världen är perfekt, allra minst människan.

Om jag skulle sammanfatta mitt sätt att agera, relatera och syn på livet i allmänhet, handlar det om att försöka vara den positiva förändring som jag vill se i världen. Positiva, eftersom världshistorien gång efter annan visat oss att det inte med någon större framgång går att bekämpa något genom att motarbeta det (kriminalitet, droger, nazism, krig, etc.) Det verkar som att det vi fokuserar på, förstärker vi. Av den anledningen väljer jag att fokusera på den förändring jag vill se istället för att försöka motarbeta det som verkar mindre gynnsamt. Dessutom väljer jag att fokusera på det jag kan påverka, det jag kan förändra. Mycket av detta handlar om de små sakerna, och framför allt om mig själv – den enda person som jag kan förändra. Det handlar t.ex. om att jag i största möjliga utsträckning väljer att agera utifrån ett rationellt tänkande istället för att reagera utifrån en irrationell känsla. Oro är ett exempel på en sådan ”irrationell” känsla. Det verkar finnas ett dolt löfte om att så länge vi oroar oss så kommer vi att känna oss trygga, när det i själva verket förhåller sig precis tvärt om. Insåg vi istället att oron är helt kontraproduktiv, och bara leder till mer oro, skulle den försvinna, och vi skulle känna oss trygga. De flesta ”negativa” känslor tycks funka på ungefär samma sätt. Det flesta människor tycks t.ex. tro att vi först måste bli arga över en situation, för att sedan kunna bli glada igen.

Andra saker jag kan nämna är att jag alltid tackar kraftfullt, nästan överdrivet ibland, när jag får något, får hjälp med något, eller när någon utför en tjänst. Som t.ex. på restaurang, posten, banken, eller bensinmacken. Jag tackar även när servicen varit lite sämre, därför att jag förutsätter att den sämre servicen, eller den dåliga attityden, inte är en handling mot mig. Det beror förmodligen på att personen är på dåligt humör just den dagen. Jag har ingen aning om varför, men genom att tacka hjärtlig istället för att bli upprörd gör jag oss båda en tjänst. Personen som gav mig dålig service kanske blir på bättre humör när hans arbete uppskattas och jag blir inte nedstämd. För när man inte är upprörd, arg eller irriterad, är det mycket lättare att vara glad. Jag har med andra ord inga krav på att omgivningen skall vara eller uppföra sig på något speciellt sätt för att jag ska vara nöjd och glad. Jag har heller inga tankar på att det som jag råkar ut för, vad det än må vara, skulle vara någon annans fel. Jag tar fullt ansvar för min egen situation.

En annan sak jag noterat är att jag i allt mindre omfattning tar mina egna tankar på så stort allvar, och då pratar jag inte om praktiska tankar – när jag använder hjärnan som ett verktyg. Det här handlar om de andra (95%) tankarna, de som handlar om mig själv och vad jag tror andra tänker om mig. De flesta av dessa tankar stämmer ju ändå inte, så varför ta dem på allvar.

Det finns säkert en massa andra exempel, som jag inte kommer på just nu, på hur jag i det lilla försöker vara den förändring jag vill se i världen. För det är ju genom de små sakerna vi får stora saker att hända.

Jag inser att det kan verka som att allt flyter på helt perfekt, men så är naturligtvis inte fallet. Ingen är perfekt, allra minst jag själv. Det handlar om att göra efter bästa förmåga. Det jag beskrivet är en form av målsättning, och varje gång jag lyckas är det ett litet steg i rätt riktning. En liten seger i sig. Det viktigaste, som jag ser det, är att ta ansvar för sin egen situation, för sin egen lycka. Oftast handlar det då om att inte skapa sin egen o-lycka, inte skapa sina egna problem.