Min egen andliga resa

Intresset för andlighet och personlig utveckling började 2001 med en motorcykelolycka där jag bröt foten och blev lite lätt justerad i ryggen. Med foten gipsad i sex veckor, och därmed mindre rörlig, tillbringade jag en stor del av tiden med att titta på DVD filmer. Av alla filmer jag såg var det Matrix som gjorde ett stort och bestående intryck. Framförallt så kittlade tanken på att det som beskrevs i filmen, att hela vårt liv egentligen bara är en dröm, faktiskt kunde vara sant. Det fanns inget sätt jag kunde verifiera att verkligheten var verklig, och inte bara en dröm. Detta var i sig ingen stor eller omvälvande insikt, men någonstans i mitt sinne såddes ett frö. En tanke om att världen kanske inte riktig ser ut så som jag alltid trott den ser ut.

Eftersom ryggen behövde lite smärre justeringar sökte jag upp Angelica Dennevi en naprapat som kunde hjälpa mig att räta till de kotor som hamnat lite snett. Det var en kvinna i min ålder och som hade sin praktik sin bostad, några kilometer från där jag bodde. Efter några besök hos henne fick jag, från annat håll, veta att hon bl.a. hade en del mediala förmågor och en väldigt stark intuition. Jag började då att fråga henne om intuition och hennes mediala förmågor, hur det fungerar, hur hon får informationen, etc. Efter att ha berättade en del för mig frågade hon om jag skulle byta jobb. Något som lät helt främmande eftersom jag då var delägare i ett företag, och räknade med att vara så en lång tid framöver. Senare konstaterade jag att hon hade rätt. Jag och de övriga delägarna i företaget hade lite olika åsikter om vilken väg företaget skulle ta, och det resulterade i att jag sålde min andel till de övriga delägarna. Vid senare naprapat sessioner berättade denna kvinna om saker som skulle hända i mitt yrkesliv, ca ett och ett halvt år senare. När väl den tiden passerat visade det sig att hennes förutsägelser stämde även dessa gånger. Mitt intresse för det andliga, och intuition, ökade i takt med att dessa förutsägelser slog in, och jag anmälde mig till en endagars kurs betitlad Introduktion till intuition. Där fick jag tillfälle att utforska min egen intuition, och kunde konstatera att jag helt klart hade en viss fallenhet för detta. Uppmuntrad av framgången, av det faktum att jag hade en viss känsla för det här, började utforska mina, eventuella, mediala förmågor. Denna gång i form av en Medium utvecklingsgrupp, där vi träffades med ovan nämnda kvinna som ledare, en gång varannan vecka för att experimentera med, och utveckla våra mediala förmågor. Det visade sig att jag hade en del fallenhet även för detta. Trots att det var väldigt intressant och spännande att utforska det området, var det inget intresse som bestod. Det var inte riktigt min grej.

Ungefär samtidigt gick jag en kurs i Personlig utveckling med intuition med Terry Evans som lärare. Kursen löpte över fyra veckor, utspridda under ett år. Där utforskade vi bl.a. vår intuition, psykometri och andra verktyg för att bättre komma i kontakt med våra känslor. Inte helt förvånande så fanns en fallenhet även för psykometri. Speciellt inspirerande var att göra det live, med ”riktig” publik. Kanske inte så konstigt med tanke på min delvis extroverta natur (jodå, det finns en introvert sida också). Som en del av denna kurs fick vi, mellan varje kurstillfälle, i uppdrag att läsa en bok och skriva ned alla känslor som dök upp när vi läste. En av dessa böcker var Lev Livet Fullt Ut (The Power of Now) av Eckhart Tolle. Den boken resulterade i nästa stora förändring om hur jag såg på livet. I den boken beskriver författaren, som är en respekterad andlig lärare, hur våra tankar om oss själva, omedvetet, skapar det vi normalt betecknar egot. Detta ego styr, också omedvetet, en väldigt stor del av vårt dagliga agerande och är det som ger upphov till de allra flesta känslor vi har, speciellt de som ger upphov till någon form av psykologiskt lidande. Redan efter ett eller två kapitel fick jag tre stycken starka insikter. Den första var ”Världen är helt galen”. Jag såg att det var egot som ligger bakom företeelser som krig, miljöförstöring, girighet, brott, osämja, fotbollshuliganism, etc. Den insikten var både lite skrämmande och befriande på samma gång. Skrämmande för att jag nu såg ur ett större perspektiv hur allting hänger ihop och hur galet allt är. Befriande för att jag nu visste vad som ligger bakom allt elände och psykologiskt lidande, och att det då går att förändra. Den andra insikten var att ”Alla människor är galna och de beter sig väldigt konstigt”. Jag såg nu hur egot styrde alla människor så att de, omedvetet, skapade sitt eget psykologiska lidande (inte att förväxla med smärta) och på så sätt också bidrar till andra människors psykologiska lidande. Den tredje insikten var att ”Jag är galen och beter mig väldigt konstigt”. Detta var i och för sig en naturlig förlängning av de två tidigare, och således inte speciellt skrämmande, men å andra sidan väldigt befriande eftersom jag nu hade något jag kunde förändra: mig själv. Styrkt av dessa tre insikter började en impuls att förändra växa fram, en vilja att förändra både i både stort och smått. Denna positiva impuls växlade ganska snart till ren och skär frustration. Jag var nu mycket mer medveten om mina egna tankar, hur de kontrollerade mig och gav upphov till det vansinne jag tidigare betecknat ”ett normalt och lyckligt liv”. När jag såg samma ”vansinne” hos mina vänner försökte jag få dem att inse vad de höll på med, genom diverse pedagogiska och diplomatiska kommentarer så att de skulle vakna upp på samma sätt jag gjort genom mina åsikter. Inget av detta tycktes hjälpa och jag hade inga verktyg för att förändra min egen situation. Jag hade med andra ord läst, vad många betecknar, en självhjälps bok, och det hade bara resulterat i att jag mådde sämre.

Något år senare märkte jag att jag trivdes allt mindre med min dåvarande anställning, samtidigt som önskan att starta eget företag och på något sätt hjälpa andra med det lidande jag sett både hos mig och hos alla andra människor. Jag hade då inte verktygen för att kunna hjälpa, men viljan fanns helt klart. Strax efter att denna önskan om att hjälpa formulerats, fick jag upp ögonen för mindfulness och deltog på en konferens som hette Mindfulness In Business, arrangerad av Potential Project. På den konferensen insåg jag att mindfulness är det verktyg jag skall använda, och en plan för mitt framtida företag började ta form. Där lärde jag också känna Björn Natthiko Lindeblad, en av föredragshållarna och f.d. Buddhistisk munk som efter 18 år som munk i bl.a. Thailand och England en dag kände att nu var det dags att ta på sig byxorna och återvända hem till Sverige. Jag tror det var vårt respektive sökande efter något större som på något sätt hittade varandra. Hans beskrivning av när han som ung kom till insikten ”jag är lyckad, men inte lycklig” var även det något som slog an en sträng hos mig. Något jag i min dåvarande situation verkligen kunde relatera till.

Kort därefter slutade jag min anställning, drog igång företaget och skapade ett kurskoncept baserat vad jag lärt mig om mindfulness. De flesta andra hade förmodligen gjort det i omvänd ordning, dvs. utveckla kurskonceptet innan man väljer att lämna en fast inkomst i utbyte mot en synnerligen osäker försörjning som ett eget företag kan innebära. Nu blev det inte så för mig. Det var något inom mig som sa att nu var det dags, och situationen utvecklade sig på ett sådant sätt att det blev ett ytterst gynnsamt tillfälle att byta yrkesbana.

Fortsättning följer…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.