Medvetandeutveckling

Det verkar som att vi människor har en nästan oändlig potential att kunna utveckla vår förmåga till medvetande. Vi föds med en utvecklad men ändå lite begränsad medvetandeförmåga. Vi kan naturligtvis uppfatta det som sker runtomkring och vi kan uppfatta när något inte stämmer i kroppen, som t.ex. hunger, smärta eller när något känns obekvämt. Däremot så kan vi ju inte riktigt förstå det vi upplever eftersom allt ännu är väldigt nytt. En väldigt stor skillnad jämfört med en mer vuxet individ är att små barn inte är medveten om sig själva som en separat individ. De upplever ingen gräns mellan den egna kroppen/individen och allt annat. De upplever allt som en helhet. När de blir lite större, känner igen sig själva i spegeln och språket utvecklas, uppstår känslan av att de är en separat individ. ”Jag” är skilt ifrån mamma och pappa. Det uppstår en känsla av ett ”jag”, eller ”jag själv”. Jag föredrar att kalla det, att ”jaget” uppstår.

Detta ”jag” är egentligen inget annat än en mental konstruktion, tankar om att det som befinner sig ”här” är inte samma som det som befinner sig ”där”. Så småningom får vi ett namn, en hel rad med andra etiketter och vi snappar upp en mängd värderingar och koncept om oss själva. Det som är här heter Mikael, Mikael är en pojke, Mikael är snäll, Mikael är inte snäll, osv. Allt detta bidrar till vår medvetandeutveckling, men också till att ”jaget” går från att bara vara en känsla, till att bli något mera solitt. Vi utvecklar en identitet – ett ego, en aldrig sinande ström av tankar om oss själva, eller för det mesta bara en massa tankar om dessa tankar. Denna utveckling fortskrider genom tonåren och upp i vuxen ålder. Vi lägger hela tiden till nya lager av tankar och identiteter till vårt allt större jag/ego. Det blir aldrig något mer än en strid ström av självrefererande tankar, men eftersom vi tar dem på allvar, eftersom vi tror på varenda en av dem, så blir det väldigt verkligt. Vi får en känsla av ett väldigt solitt jag/ego som verkar utgör själva kärnan av ”mig själv”. Det som ordet ”jag” hela tiden refererar till fast vi egentligen inte riktigt vet vad det är, eller att det bara är en mental konstruktion. Någonstans här i vuxen ålder, när jaget/egot är färdigutvecklat, stannar medvetandeutvecklingen av för de allra flesta människor. Vi befinner oss nu på vad man skulle kunna benämna ”egots medvetandenivå”, och vi verkar vara rätt nöjda med det. Trots att vi innerst inne har en känsla att inte vara så värst nöjd. Vi söker då hela tiden nya upplevelser eller annat som kan gör oss tillfredsställda, som gör egot nöjd.

Jag vet inte riktigt vad det är som får medvetandeutvecklingen att stanna av. Kanske är det att vi glömmer hur det var när vi var små, och medvetandet utvecklas hela tiden. Kanske är det så att den illusion som egot ger upphov till bromsar upp utvecklingen. Något som däremot är säkert är att denna mentala konstruktion jag valt att kalla ”egot”, denna illusion skapade av oss själva, ger upphov till en känsla av otillräcklighet och otillfredsställelse. Vi känner oss inte riktigt lyckliga, och söker hela tiden nya sätt att bli lyckliga. Det kan vara i form av nya upplevelser, mer makt, mer pengar, mer eller nyare prylar, kläder, smycken, etc. Eller så söker vi bekräftelse genom att bli omtyckta, igenkända, eller på annat sätt framstå som en god människa. Allt för att stärka vår identitet, stärka vår känsla av att vara någon och trots att vi innerst inne vet att inget av detta kommer att bringa någon permanent tillfredsställelse. Det leder bara till en högst tillfällig lycka, som när den ebbar ut bara skapar ett nytt sug efter nästa lyckorus. Om ingen av dessa strategier fungerar, eller om de inte passar vår livssituation, söker vi oss istället till någon form av misär. Vi stärker vår känsla av att vara någon genom att bli den misslyckade, den det är synd om, eller den som alltid har otur i livet. För egots enda strävan är att överleva, och det använder den strategi som funkar bäst för stunden. Oavsett om det leder till tillfällig lycka eller lidande för individen.

Det bör förtydligas i sammanhanget att egot inte är en sak. Det är mer som en företeelse. Mer som något som händer, istället för något som är. Inget annat än en aldrig sinande tankeprocess. Lite som en evighetsmaskin av tankar om oss själva. Det viktigaste av allt, och det kan inte betonas tillräckligt, är att egot är inget dålig eller något att fördöma. Det bara är. Man kan se det som en naturlig del av den egna utvecklingen. Ungefär som puberteten. Som i sig kan vara jobbig, men det gör den inte dålig på något sätt. Det är bara något vi måste gå igenom för att utvecklas. De flesta vill dessutom, speciellt inte i efterhand, stanna kvar i puberteten hela livet. Ungefär så är det med egots medvetandenivå. När man väl gått vidare så undrar man lite varför det behövdes så lång tid att komma vidare. Man får se det som en del av utvecklingen, som får ta den tid det tar, och så länge man inte känner till något annat, så länge man inte vet att det finns något på andra sidan, så är det bara att fortsätta som vanligt. Det är nog också anledningen att de flesta stannar kvar resten av livet i just det stadiet. Det vet inget annat, eller är inte redo för att gå vidare i nästa steg av medvetandeutveckling.

Hur gör man då om vill utvecklas vidare, om man vill ta medvetandet till nästa nivå?
Som jag skrev i tidigare inlägg så verkar medvetandet vara själva grunden som alla upplevelser står på. Det uppstår ur medvetandet, och det räcker med att se efter i sin egen upplevelse för att bekräfta detta. Det blir då väldigt svårt att utveckla medvetandet med något som uppstår ur medvetande, och inget finns under medvetandet som kan bidra till dess utveckling. Faktum är att medvetandet redan är färdigutvecklat. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt? Begreppet ”medvetandeutveckling” är egentligen väldigt vilseledande, men samtidigt användbart då oftast tolkas som ”min personliga medvetandeutveckling”. Den utvecklingen handlar egentligen om att utveckla sin personliga förmåga till medvetande, eller sin känslighet att uppfatta saker i medvetandet. Saker vi normalt förkastar innan de registreras eftersom de är så obetydlig.

Ett av de bästa sätten att utveckla sin känslighet att uppfatta det som finns i medvetandet är genom stillhet och meditation. Dels en yttre stillhet, eller tystnad, för att ta bort så mycket av alla de distraktioner vi normalt utsätts för. Dels en inre stillhet för att minska de distraktioner som våra tankar och känslor utgör. Den inre stillheten uppnås enklast genom avslappning och meditation. En typ av meditation som går ut på att försöka uppnå något, som inte har något syfte. Meditationen tillåter oss att dyka ned i den undermedvetna delen av oss själva. Där kan det, när förutsättningarna är de rätta, uppträda en form av ordlös intuitiv guidning av meditationen. Det är ditt undermedvetna som guidar dig själv. Du guidas, så att säga, på en resa i ditt inre. Vad som dyker upp, om ens något, är högst personlig, och går inte att sia om. Det är din personliga resa, och det du behöver veta eller uppleva kommer att visa sig när du är redo. Att man upplever något liknande i samband med meditation är långt ifrån en regel, snarare ett undantag, men jag vill att de som gör det ska vara lite förberedda. Vissa kommer hit redan efter några veckor, andra efter några år och vissa aldrig. Oavsett vilket, så är det precis som det ska vara. Vi kommer att uppleva det vi behöver uppleva, när vi behöver uppleva det.

Det enklaste sättet att meditera är att sitta still och inte göra någonting. Det är inte samma sak som ”att göra ingenting”. Att göra ingenting – innebär att man gör något, man försöker göra ingenting, och det är inte det som är tanken. Om du redan kan meditera, försök att glömma allt du lärt dig. Använd din fantasi och förställ dig att du inte har en aning om hur man gör, och att du inte kan veta det heller.

Varför ska man då försöka utveckla sitt medvetande, eller rättare sin känslighet för det som pågår i medvetandet? För att svara helt ärligt på den frågan så har jag ingen aning. Jag kan inte komma på någon vettig anledning till varför jag skulle försöka övertyga någon att villa utveckla sin medvetandeförmåga. Antingen så har man den önskan, eller så har man den inte.

Av egen erfarenhet kan jag dock säga att det på sikt för med sig ganska många gynnsamma förändringar, men även en del förändring som vi kanske inte vill ha. Iallafall inte inledningsvis. Några av de förändringar jag noterat, i ungefär den ordning de uppträtt, hos mig själv är:

  • Min intuition har blivit bättre.
  • Förmåga att känna av stress innan jag blev stressad, och på så sätt undvika stressen genom att se hur irrationell den är.
  • Förmåga att känna av en irritation innan jag blev irriterad, och ha möjlighet att välja att inte bli irriterad. Baserat på att jag såg att irritationen inte ledde till något annat än att jag blev irriterad. Samma sak med ilska och liknande känslor.
  • Oro försvann helt plötslig. Jag blev inte längre oroad av småsaker. Det växte med tiden till att inkludera allt större saker, för att slutligen försvinna helt. Det började på ungefär samma sätt som med irritation. Kort efter att jag noterat att oro för småsaker försvunnit, insåg jag att oron bara ledde till att jag kände mig oroad.
  • Förmåga att släppa taget om sådant som inte längre tjänar något syfte.
  • En hel del saker jag tidigare varit intresserad av blev plötsligt helt ointressant.
  • Jag kan känna om en person ljuger, eller om en person är osäker (under ett självsäkert yttre)
  • Behovet av bekräftelse avtog mer och mer.
  • Behovet av att ha rätt minskade hela tiden.
  • Motgångar ”rinner av”, oftast inom loppet av minuter.
  • Jag längtar inte längre efter något, eller saknar något. Det finns fortfarande en önskan efter diverse saker och upplevelser, hur konstig det än kan låta.

Listan kan göras mycket längre, men beskriver ändå den utveckling som skett under ett antal år.

Jag hoppas att något av det jag skriver kan inspirera dig till att påbörja den förändring som du innerst inne längtar efter.

Med värme,

Mikael

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.