Medvetande

Medvetandet är ett väldigt besynnerligt fenomen om man granskar det lite närmare. Det mest uppenbara är att den samlade vetenskapen, mig veterligen, inte lyckats lokalisera medvetandet någonstans i vår hjärna, och inte någon annanstans i kroppen. Vilket kan tyckas väldigt konstigt eftersom de allra flesta människor kan bekräfta att de är medvetna. Det faktum att man inte lyckats finna medvetandet kan rimligen bero på flera olika saker. Det kan vara så att vi ännu inte har verktygen för att lokalisera medvetandet. Vi vet helt enkelt för lite om hjärnan. En annan, minst lika trolig, orsak kan vara att medvetandet inte sitter i hjärnan, eller i någon annan del av kroppen för den delen. De vanligaste orsakerna till att man inte hittar det man söker är att man inte tittar tillräckligt noga, eller att man letar på fel ställe. Kan det vara så att anledningen till varför vetenskapen inte hittat medvetandet är att de letat på fel ställe? Att de förutsätter att det finns i hjärnan och därför inte kan lokalisera det? Det kanske till och med är så medvetandet inte går att lokalisera för att det inte har en specifik plats.

Den vanligaste uppfattningen vi människor har om medvetande är att ”jag är medveten”, men när jag själv, med en vetenskapsmans precision, undersöker min egen upplevelse upptäcker jag att jag inte kan hitta ett ”jag” som är medveten. Det verkar som att medvetandet finns under ”jaget”, som att ”jaget” uppstår ur medvetandet. Vilket verkar rimligt eftersom tankarna om medvetandet uppfattas av medvetandet. Samma gäller alla tankar jag har om mig själv. Medvetande finns alltid där, oavsett om jag noterar det eller ej. Låter det krångligt? Häng med så ska jag försöka förklara.

Medvetandet kan liknas vid filmduken på en biograf, och alla bilder som dyker upp på duken kan liknas vid alla upplevelser som dyker upp i medvetandet. Alla upplevelser uppstå, eller framträder, med medvetandet som bakgrund. På samma sätt som alla färger och former framträder med filmduken som bakgrund. När vi ser en film på bio noterar vi normalt inte filmduken. Vi ser bara det som lyser och det som rör sig. Filmduken blir helt ointressant i sammanhanget. Den finns ju alltid där oavsett om vi noterad den eller ej. Precis så är det med medvetandet. Vi noterar det inte eftersom det alltid finns där. Allt som rör sig eller på annat sätt fångar vår uppmärksamhet, alla tankar och känslor, är mycket intressantare än det ganska intetsägande medvetandet. Den bakgrund mot vilken allt framträder. En annan fascinerade sak är att medvetandet inte har några som helst åsikter om vad som dyker upp i medvetandet. Lika lite som filmduken har några åsikter om vilka bilder den visar upp. Medvetandet tycks tillåta alla typer av upplevelser att dyka upp i vårt sinne, behagliga som fasansfulla. Det är bara vårt eget sinne, våra tankar, som dömer det vi upplever. Som sätter stämpeln ”bra” eller ”dåligt” på en viss upplevelse. Medvetandet bryr sig inte det minsta.

Om medvetandet nu är grunden till allt vi upplevelser, vilket verkar både logiskt och stämmer med min egen upplevelse, så är det kanske inte så konstigt att det inte går att finna. Jag menar, hur kan medvetandet bli medvetet om sig själv? Det är lite som om ett öga försöker se sig själv, eller som att det försöker upptäcka något som kallas syn. Var ska det titta för att se synen? Det enda vi kan göra för att upptäcka och utforska vårt medvetande är att bekräfta för oss själva att just nu finns medvetande. Inte som en tanke eller idé, utan bara konstatera, i vår egen upplevelse, att just nu det finns medvetande som registrerar allt jag upplever, och sen bara vila i den upplevelsen.

Det vi vet mer är att vi registrerar en massa upplevelser och att vi kan rikta medvetandet mot en specifik del av verkligheten. Vi kan fokusera på en händelse, ett ljud, en känsla, ett objekt, etc. Bara för att vi riktar ditt fokus mot något försvinner inte allt det övriga. Allt annat finns också kvar, men vi registrerar det inte på samma sätt. Det är inte lika uppenbart. Det ingår inte som en central del av din upplevelse. Då kommer vi in på det vi normalt kallar det undermedvetna. Den del av oss som registrerat allt som händer.

Enligt flera studier står det undermedvetna för ca 95% av vår totala kapacitet att uppfatta saker, medans det som vi normalt tänker på som ”vårt medvetande”, den tänkande delen, står för endast 5% av vår totala uppfattningsförmåga. Det innebär att det finns en väldigt stor potential till ”medvetandeutveckling” för de allra flesta människor. Man kan se vår förmåga till medvetande lite som ett isberg, där vi bara känner till den del som är synlig ovanför ytan. Den del som representeras av vår rationella, tänkande, del av hjärnan. Den del som tolkar alla intryck (syn, hörsel, smak, lukt och känsel) och gör om dem till tankar och skapar modeller av verkligheten. Problemet med detta är inte att vi utnyttjar en så liten del av medvetandet. Det är att vi faktiskt utnyttjar större delen, men är inte medvetna om det. Vår undermedvetna del är nämligen alltid på, den går inte att stänga av, och den registrerar i princip allt. Från det att vi föds, och till den dagen vi dör. Förmodligen också en hel det både före och efter. Dessutom styrs cirka 90% av våra handlingar av vår undermedvetna del. Från allt som vi tränat in så att det blivit en automatiserad handling, som att gå eller köra bil, till sådant vi lärde oss som barn, som kan vara direkt kontraproduktivt i vuxen ålder.

När vi är små, upp till 7–8 års ålder, är den undermedvetna delen helt öppen. Vi saknar förmåga att kritiskt granska informationen vi tar in. Allt registreras helt utan några mentala filter. Det gör att om vi t.ex. växt upp under fattiga förhållanden, kommer vi med största sannolikhet att förbli fattig som vuxen. Inte för att vi har sämre förutsättningar, utan att det är vår ”grundprogrammering”. Vi har helt enkelt lärt oss att vi ska vara fattiga när vi är små, och det ligger som en grundprogrammering, i det undermedvetna, och styr våra handlingar i vuxen ålder. Om vi trots allt skulle vinna en massa pengar, eller få ett större arv, kommer vi med största sannolikhet göra av med pengarna så snabbt, och på en massa onödiga utgifter, att vi snart är fattig igen. Att vara förmögen stämmer helt enkelt inte med vår grundprogrammering, och vårt undermedvetna kommer att se till att verkligheten stämmer överens med hur vi lärt oss att det ska vara.

Vi det här laget kanske du tänker något i stil med ”Är det inte bara att tala om för sitt undermedvetna att tänka annorlunda?” eller ”Vår rationella, tänkande, hjärna vet ju att detta är nonsens. Hur svårt kan det vara?”.

Det som gör det svårt att ändra vår ”grundprogrammering” är att vid cirka åtta års ålder utvecklar vi ett filter för det undermedvetna. Ett filter som bara släpper igenom sådan som stämmer överens med det vi redan har lärt oss. Dessutom förstår det undermedvetna inte ord på samma sätt som den rationella delen. Det förstår bara bilder och känslor. Det gör att det är mycket svårare, men inte omöjligt, att ”programmera om” sitt undermedvetna i vuxen ålder. Du måste helt enkelt skapa bilder och känslor av det tillstånd du vill uppleva i din fantasi, och göra det så verkligt som möjligt. Helst i termer av att det redan hänt. Om detta upprepas över tid kommer det undermedvetna så småningom att ta till sig budskapet, och din ”programmering” förändras. Det som gör det hela möjligt är att hjärnan, och kroppen, inte kan se någon skillnad på bilder och känslor skapade av en tanke, och sådant som kommer från verkliga händelser. En rädsla som kommer från en tanke uppfattas, av kroppen, lika verklig som en rädsla som kommer från ett yttre hot.

De flesta elitidrottare känner till det här sambandet. Att det kan påverka det undermedvetna genom att skapa bilder och känslor i fantasin. Det kallas populärt för målbildsvisualisering, och gör att man undermedvetet gör rätt val, eller ser möjligheten, när situationen dyker upp.

Den jag beskrivit här är inte något jag vill att du ska ta för givet. Jag vill inte att du ska tro på något av det. Ifrågasätt allt jag skrivit och undersök själv, i din egen upplevelse.

Mer om medvetandeutveckling kommer i nästa inlägg.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.