Leva i nuet

Alla talar om att vi ska leva i nuet, men om man tittar lite närmare så är det det enda vi gör. Allting vi gör, tänker, känner och upplever, gör vi precis just nu. Dåtiden/historien finns bara som ett minne av ett nu som redan passerat/försvunnit, och framtiden finns bara som en fantasi, ett mer eller mindre troligt scenario, om ett nu som vi ännu inte upplevt. När vi tänker på dåtiden eller på framtiden så gör vi det nu. Det går helt enkelt inte att göra, tänka eller uppleva något vare sig i dåtiden eller framtiden. Det medför att det enda som egentligen finns är ett hela tiden föränderligt nu. Tid existerar helt enkelt inte annat än som en upplevelse. Här är det kanske en och annan som opponerar sig, och säger att vi behöver bara titta på klockan för att se att tiden visst finns, men det enda en klocka egentligen gör är att mäta avståndet mellan två olika tillstånd av nu. En klocka, analog eller digital, rör som bekant på sig. Det gör att om vi observerar den i det alltid föränderliga nuet så ser vi att klockan förändras i samma takt som nuet förändras, och i samma takt skapas det också minnen av föregående nu. Eftersom det hela tiden är saker som förändras (klockan, jorden, andningen, osv.) så upplever vi att tiden passerar. Naturligtvis så finns tid som ett begrepp/koncept, ett sätt att separera och identifiera olika tillstånd av det eviga, alltid föränderliga, nuet. Hur kan det då komma sig att så många, kanske speciellt andligt sökande, strävar efter att leva i nuet om det inte finns något annat är nu? Om det inte går att leva någon annanstans än i nuet? Svaret på den frågan är ”egot”. Egot är en aldrig sinande ström av repetitiva, självrefererande tankar, om mig själv. Dess enda syfte är att skapa en illusion av en separat individ, ett ”jag”. Detta ego blir lätt uttråkad av nuet, och känner då att dess existens är hotad eftersom det sällan händer tillräckligt mycket intressant i nuet. Egot skapar då mer drama genom att älta/grubbla över det som varit (ett minne), eller genom oroa sig/våndas över det som ännu inte hänt (en fantasi). Dessa är två av egots strategier att försöka fly från det tråkiga nuet, fastän det innerst inne vet att inget kunde vara mer omöjligt. (För en mer djupgående beskrivning av egot läs t.ex. Adyashanti eller Eckhart Tolle.)

Allt det här är inget jag vill att du bara ska läsa och accepterar. Inte ens tycker att det kanske låter vettigt. Nej, ifrågasätt allt jag skrivit. Titta efter väldigt noga i din egen upplevelse. Stämmer något av det jag skrivit? Är det så att ”nu” är det enda som finns? Är det så att ditt mentala ”jag” alltid försöker fly från nuet om det blir lite tråkigt eller skrämmande?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.