Empati och medkänsla

Jag ska här försöka reda ut skillnaden mellan de två, vad de innebär och hur man kan utvecklas från den ena till den andra. Först vill jag dock fastställa att ingen av dem är dålig, eller på något sätt bättre eller sämre än den andra. Att vara en empatisk eller medkännande person uppfattas nog av de flesta som en mer gynnsam egenskap än att inte vara det. Oavsett om det handlar om empati eller medkänsla. Enlig min erfarenhet så har de flesta människor ingen, eller väldigt liten, kunskap om skillnaden mellan empati och medkänsla. Jag själv visste, för några år sedan, inte ens vad begreppen betydde. Än mindre vad som skiljde dem åt. Jag trodde förmodligen att det bara var två ord som betydde ungefär samma sak.

För att få lite hjälp med definitionen av begreppen empati och medkänsla tog jag hjälp av Wikipedia. När det gäller empati finner vi följande: ”Empati är en komplex psykisk process som innebär (1) att känna vad den andre känner (affektiv empati) (2) att förstå vad den andre känner (kognitiv empati) och (3) en mekanism som kan avgöra från vem (själv/annan) känslan härrör (empatisk precision).” Dessvärre lämnar den svenska versionen av Wikipedia en del att önska när det gäller beskrivningen av medkänsla, men den kortfattade text som finns sammanfattar ändå begreppet ganska bra: ”En medkännande person lever sig spontant in i det som är besvärligt och ledsamt i andras livssituationer, och kan följaktligen ofta drivas till att försöka hjälpa sina medvarelser.” Eller som det står på den engelska versionen av Wikipedia: ”Compassion involves allowing ourselves to be moved by suffering and experiencing the motivation to help alleviate and prevent it.”

Således kan man sammanfatta det med att empati är förmågan att känna det som någon annan känner medans medkänsla är förmågan att förstå och agera utifrån hur någon annan mår, dock utan att behöva känna samma som personen känner.

Enligt min upplevelse verkar det som att empati är en mer vanligt förekommande egenskap än vad medkänsla är, och om jag tillåter mig att generalisera lite så är förmågan till empati mycket vanligare hos kvinnor än hos män. Självklart finns det kvinnor som, helt eller delvis, saknar förmåga till empati, och lika självklart finns det många män som har en väldigt stark empati. Det är bara lite vanligare hos kvinnor än hos män. Anledningen till detta är förmodligen så att kvinnor, rent generellt, är lite mer öppna än män när det gäller förmågan att ta in andras känslor/energier/vibrationer.

Den som är observant och läser detta med ett öppet sinne har kanske redan kommit till slutsatsen att medkänsla är en lite mer produktiv egenskap än vad empati är. För om vi ser rationellt på empati, hur hjälper det någon av oss om du är ledsen för att jag är ledsen? Ok, du kanske mår lite bättre av att få visa att du bryr dig och jag kanske mår lite bättre av att se att någon bryr sig, men handen på hjärtat. Är det inte så att det bara är våra egon som mår lite bättre? Är det inte så att vi kortsiktigt får lite känslomässig bomull att linda runt de obehagliga känslorna? Empati leder inte alltför sällan att den som känner empati också känner ett starkt behov av att trösta. Denna tröst är dock i första hand avsett för den som tröstar. Ett sätt att lindra den obehagliga känsla som empatin ger upphov till. Självklart så lindras känslan även hos mig som blir tröstad, men är det verkligen det bästa för mig just i den stunden.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.