Äkta meditation

Det finns säkert nästan lika många meditationstekniker som det finns personer som mediterar eller försöker meditera. Vissa tekniker mer komplicerade eller mer omfattande än andra. Det kan handla om att fokusera på hur andningen upplevs i en viss del av kroppen eller att förställa sig olika platser längs en tänkt vandring. Alla med olika syften, som oftast går ut på att försöka kontrollera sin egen upplevelse på något sätt, eller att försöka framkalla en viss ”andlig” upplevelse. Det går till exempel, med rätt teknik, att bli väldigt duktig på lugna ned eller till och med helt stoppa sina tankar. Det gemensamma problemet med de allra flesta av dessa meditationstekniker är att så fort vi slutat meditera, så fort vi kliver upp från stolen, från meditationskudden, eller var vi nu valt att utföra vår meditation, upphör vår upplevelse. Tankarna snurrar igång och spinner snart lika snabbt som det gjorde innan. Kanske till och med lite snabbare än tidigare eftersom vi nu dessutom upplever en viss frustration över det faktum att vi inte kan kontrollera våra tankar, att vi inte kan kontrollera vår upplevelse, när vi inte ”mediterar”.

Den meditationsteknik jag tänkt beskriva här, den teknik jag lärt mig av min lärare – Adyashanti, skiljer sig i många avseenden ganska markant jämfört med de flesta andra tekniker. Den största skillnaden är att den knappt kan kallas för en teknik. Den andra är själva tekniken i sig: Tillåt allt att vara precis som det är. Det är allt! Det är hela tekniken. Väldigt enkelt.

Bara för att något är enkelt betyder det inte att det är lätt. Snarare tvärtom. Den mänskliga hjärnan verkar vara konstruerad så att den med lätthet kan fokusera på komplicerade uppgifter. Till och med under en relativt lång tid. Däremot har vi oftast mycket svårare att fokusera på enkla eller banala uppgifter, och då i synnerhet om vi ska göra det under en längre tid. Om inte förr, så kommer du att upptäcka det när du sätter dig ned för att meditera. Du kommer förmodligen också att upptäcka att du inte har någon kontroll över dina tankar. De kommer och går precis som det vill. Något jag blev påmind om samtidigt som jag skriver detta. Helt plötsligt dök det upp en tanke på vad jag skulle skriva lite längre ned och jag tappade tråden helt och hållet, men istället för att motsätta mig det som händer och kanske bli frustrerad över att jag tappat tråden så utnyttjar jag detta som ett målande exempel och bara tillåter texten att flöda precis som den vill. Samtidigt som jag skriver så småler jag lite över hur förunderligt allting är, och hur saker kan utvecklas på ett sätt vi inte kunnat föreställa oss om vi bara tillåter det att ske. När jag nu skrivit ovanstående så hittar texten som flödar ur mina fingrar, och över tangentbordet, tillbaka till det jag hade tänkt skriva innan jag ”tappade tråden” på det smått magiska sätt jag nyss beskrev.

Alla som sitter ned för att meditera har säker upptäckt, eller kommer att upptäcka, det som exemplet ovan visar. Det inte går att kontrollera sin egen upplevelse. Tankarna flödar precis som det vill. För var finns tanken på att du skulle tänka på något speciellt? Var finns tanken på att du skulle tänka på att du skulle tänka på något speciellt, och så vidare? Du behöver inte studera dina tankar under speciellt lång stund, det räcker med en eller ett par minuter, för att komma till samma slutsats. Ungefär samma sak är det med våra känslor. Vi har ingen kontroll över dem heller. Ibland är vi glad, ibland ledsen. Ibland är vi lugn och ibland otålig. Tankar och känslor verkar dyka upp och försvinna helt på eget initiativ, utan att vi själva har så mycket att säga till om. Något vi däremot kan påverka är hur vi förhåller oss till allt vi inte kan kontrollera. Vi kan antigen motsätta oss det som sker genom att tycka att vi borde uppleva något annat, och kanske till och med försöka kontrollera upplevelsen trots att vi innerst inne vet att vi inte kan. Eller så tillåter vi allt att vara precis som det är. Vi låter alla tankar, alla känslor och alla upplevelser att passera vårt sinne, likt moln som passerar på himlen, utan att lägga någon större vikt vid dem. När vi gör det, när vi tillåter allt att var som det är, tar vi kontrollen över det vi kan kontrollera – vårt eget välmående. Genom att acceptera (gillar inte det ordet eftersom det är lättare att skriva än att göra, men jag vill variera mig lite) det som är, behåller vi vårt inre lugn och vår inre stillhet och vår inbyggda, naturliga, känsla av lycka och tillfredställelse. En känsla som alltid finns där så länge vi inte motarbetar det som händer.

Här kan det vara på sin plats att undanröja ett alltför vanligt missförstånd. Att tillåta allt att vara precis som det är betyder inte att vi inte ska förändra något. Det innebär bara att vi inte gör motstånd mot det vi inte kan förändra – det som händer nu och det som redan hänt. Självklart så ska vi, om vi kan och vill, förändra varje situation som inte känns optimal. Faktum är att sättet vi förändrar något blir mycket mer kraftfullt om vi inte samtidigt gör motstånd mot den rådande situationen. Hur otrevlig och oönskad den än må vara. Anledningen jag skriver detta, och samtidigt försöker undvika det alltför vanliga missförståndet, är att det förhållningssätt jag beskriver, att tillåta allt att vara precis som det är, fungerar i inte bara när vi sätter oss för att meditera. Det fungerar i alla aspekter av livet, och gör att vi tar kontroll över vårt eget välmående. Människans grundläggande mentala tillstånd om inget annat påverkar oss, är lugn, harmonisk, glad och tillfredsställd. Vår grundinställning är helt enkelt att vara lycklig. Den vanligaste anledningen till att vi inte alltid befinner oss i detta ”grundläge”, utan istället är olyckliga, har, tvärtemot vad de flesta tror, inget med de yttre omständigheterna att göra. Det verkar vara så att vi människor är mästare på att skapa ett tillstånd av icke-lycka helt på egen hand. Det åstadkommer vi genom att motsätta oss det som är och det som varit. Vår oförmåga att acceptera (där kom ordet igen) det som är, det som varit eller annat vi inte kan påverka, är den absolut vanligaste orsaken till att vi känner oss olyckliga. Det är tio gånger vanligare än alla yttre omständigheter såsom fysisk smärta, svält, köld, och liknande. Anledningen till att vi gör det, att vi så ofta skapar vårt egen o-lycka, har med vår självpåtagna identitet att göra. Denna lilla utläggning är för att ge en grundläggande förståelse för hur det mänskliga psyket fungerar. Under meditationen ska vi dock inte försöka förändra någon upplevelse. Vi ska bara tillåta allt att vara precis som det är.

Meditationen

Enligt min syn på meditation så är det inget vi gör, det här någon som händer. När förutsättningar är rätta, när vi inte gör motstånd mot det som är, uppstår meditationen av sig själv. Se de lite som med andningen. Den sker av sig själv, utan att vi gör något speciellt och så länge förutsättningarna är de rätta. Som tur är så är de det för det mesta. Vi kan med andra ord inte med vilja tvinga fram meditationen. Den inträder när vi låter det hända, när vi håller oss ur vägen, inte gör motstånd och inte försöker framtvinga något. Meditation är i mångt och mycket en övning i tillit, att lita på att den uppstår när vi inte försöker meditera. Väldigt olikt mycket annat i livet. Vi har blivit lärda sedan vi var små att om vi vill åstadkomma något så måste vi göra något, vi måste utföra en aktiv handling. När vi mediterar ska vi istället lägga vår tillit till något annat än vår egen personliga viljestyrka. Vi måste lita på att kroppen, vårt undermedvetna, eller vad det nu är, på något sätt vet hur man gör, och bara låta det ske. Om jag ändå ska nämna lite om teknik så upplever vissa att det underlättar om de inleder meditation med att bara sitta och notera några andetag passera in/ned och upp/ut genom kroppen. Det hjälper dem att ”samla ihop” uppmärksamheten. Nästa steg är att bara bekräfta för dig själv att det finns medvetande. Oavsett vad du är medveten om just nu så finns det medvetande – det som är medvetet om det du upplever dig vara medveten om. Bara vila som detta medvetande. Inte det du är medveten om, utan som medvetandet i sig. Du behöver inte veta hur det går till, eller hur du ska göra. Faktum är att du inte kan veta hur det ska gå till eftersom den kunskapen i så fall skulle existera bara som en liten del av medvetandet. Bara intentionen att vila som detta alldagliga, helt vanliga, medvetande räcker gott. Lita på att något annat inom dig, något annat än din tänkande hjärna, vet hur det går till.

När du sitter i meditation, eller väntar på att den ska inträffa, kommer naturligt en massa tankar att passera. Låt dem passera utan att lägga någon vikt vid dem. Föreställ dig att du sitter längs långsidan på en tennisplan och tittar på en tennismatch. Bollen som åker fram och tillbaka över planen kan liknas vi dina tankar. Dina ögon, och ditt fokus, följer bollen när den passerar från den ena sidan till den andra och tillbaka. Om du istället ser rakt fram, slappnar av och låter bollen passera fram och tillbaka genom ditt synfält utan att följa den med blicken, kommer du inte distraheras av den och den upptar inte heller all din uppmärksamhet. Ungefär så kan du förhålla dig till tankarna. Istället för att fokusera på varje tanke och slaviskt följa dem. Slappna av. Håll uppmärksamheten neutral och låt tankarna obehindrat passera genom medvetandet. Något som hjälpte mig var att, istället för att gå och se en tennismatch, föra min hand fram och tillbaka på några decimeters avstånd framför ansiktet. Först följde jag handen genom att vrida på huvudet fram och tillbaka, sedan slappnande jag av, tittade rakt fram och lät handen passera genom mitt synfält.

Ett annat användbart förhållningssätt är att låta tankarna, och även med förekomsten av tankar eller ej, vara helt ovidkommande under meditationen. Med inställningen att tankarna inte har någon som helst betydelse blir det lättare att förhålla sig neutralt till dem. Om du märker att ditt fokus gått lite vilse, att du blivit lite för fascinerad av en tanke, då behöver du bara konstatera att du längre inte är vilse. Det är bara när vi inte märker att vårt fokus är vilse, som vi faktiskt är vilse. När vi väl upptäcker det, har vi på något oförklarligt sätt hittat tillbaka igen. Efter att ha konstaterat att du nu hittat tillbaka återgår du till att ”vila som medvetandet”. Om du fortfarande känner dig lite vilse i tankarna kan prova med att låta din uppmärksamhet följa några andetag innan du går tillbaka till att tillåta allt vara precis som det är.

Denna ”icke-teknik” jag beskrivit här går att applicera när som helst och över allt. Inte bara när du sitter i formell meditation, utan även till exempel när du går, lagar mat eller bara vilar. Du ”tränar” då hela tiden. Efter ett tag, olika hur lång tid, kommer du också att märka hur du förhåller dig lite annorlunda till olika situationer i livet. Saker som tidigare gjorde dig irriterad eller upprörd, påverkar dig inte längre på samma sätt. Du kanske även noterar att dina tankar fått en lite annan karaktär, och att intensiteten sakta avtagit.

Fortsätt gärna att läsa om meditationstips

Hur skulle det vara att meditera om du inte visste hur man gör och inte kunde veta hur man gör?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.